Hälsotester för fransk bulldogg: det varje förälder ska ha

Varför testa före avel

Många ärftliga sjukdomar hos hund är recessiva. En hund kan bära en variant utan att någonsin bli sjuk, och först när två bärare paras kan en valp ärva två kopior och bli drabbad. DNA-tester gör de dolda varianterna synliga, så att parningar kan planeras för att undvika dem.

Andra problem, som andningssvårigheter eller lösa knäskålar, går inte att läsa i DNA. De kräver en veterinärundersökning. Ett bra testprogram kombinerar båda.

DNA-panelen

Det här är kärnmarkörerna för fransk bulldogg:

• CMR1 (multifokal retinopati): små blåsliknande förändringar på näthinnan. Ofta lindrigt, men kan påverka synen.
• DM (degenerativ myelopati): en långsamt framskridande sjukdom i ryggmärgen hos äldre hundar. Testet visar risk, inte säkerhet.
• HUU (hyperurikosuri): hög halt urinsyra i urinen, vilket kan ge stenar i urinblåsa och njurar.
• JHC (juvenil ärftlig katarakt): grå starr som kan utvecklas hos unga hundar.
• CDDY (kondrodystrofi, kopplat till risk för diskbråck): en variant som förknippas med tidig disknedbrytning och ökad risk för diskbråck (IVDD).

Färglokus testas också, så att färggenetiken i varje kull är känd i förväg. Det är viktigast för merle, där två kopior måste undvikas. Varför förklarar vi i vår guide om färger.

CDDY är mycket vanligt i rasen och hanteras därför oftast genom noggrant urval över generationer snarare än att alla bärare utesluts. Fråga uppfödaren hur de gör.

Bedömning av andningen

Andningen är rasens viktigaste hälsofråga. Vid en andningsgradering lyssnar en utbildad veterinär på hundens andning före och efter ett kort ansträngningstest och graderar den från 0 (inga tecken) till 3 (allvarligt). Föräldrar med grad 0 eller 1 föredras. Testet beskrivs närmare i vår guide om BOAS.

Veterinärundersökningar

Utöver DNA och andning kan en veterinär kontrollera sådant som generna inte visar. Vilka kontroller som görs varierar mellan uppfödare och länder, så fråga vad varje förälder har gjort:

• Knäleder: om knäskålarna ligger stabilt eller hoppar ur läge (patellaluxation).
• Rygg: röntgen kan visa missbildade kotor, som kilkotor, vilket är vanligt hos raser med korkskruvssvans.
• Ögon: en ögonlysning hos veterinär med ögonkompetens kan hitta problem som DNA-testerna inte täcker.
• Hjärta: lyssning, och vidare undersökning om ett blåsljud hörs.
• Allmän hälsa: vikt, hud, öron och allmäntillstånd.

Så läser du ett resultat: fri, bärare, drabbad

• Fri (N/N): hunden bär ingen kopia av varianten och kan inte föra den vidare.
• Bärare (N/m): en kopia. Hunden är oftast frisk men för varianten vidare till ungefär hälften av valparna.
• Drabbad (m/m): två kopior. Hunden kan utveckla sjukdomen och för varianten vidare till alla sina valpar.

En bärare är ingen dålig hund. Att utesluta alla bärare skulle krympa genpoolen och skapa nya problem. Det som spelar roll är hur bärare paras. Vår princip är enkel: Vi parar aldrig två bärare av samma anlag; en bärare kan paras med en fri hund, så att ingen valp kan bli drabbad.

Så kontrollerar du att en rapport är äkta

1. Rapporten kommer från ett erkänt laboratorium och har laboratoriets namn och ett referensnummer.
2. Chipnumret på rapporten stämmer med hundens chip.
3. Hundens namn och registreringsuppgifter stämmer med stamtavlan.
4. Rapporten är daterad och testet gjordes före parningen.
5. Är du osäker, kontakta laboratoriet och be dem bekräfta referensnumret.

Hur vi redovisar resultaten för varje förälder ser du på sidan om våra avelsdjur, och hela vår teststandard på sidan om hälsa.

Frågor att ställa till uppfödaren

Ställ de här frågorna till alla uppfödare, även till oss. Tydliga, dokumenterade svar är ett gott tecken, vaga svar är det inte.

1. Vilket laboratorium gjorde DNA-panelen, och får jag se de fullständiga rapporterna för båda föräldrarna?
2. Vilken andningsgrad har respektive förälder, och när bedömdes den?
3. Vilka veterinärundersökningar har föräldrarna gjort, och får jag se intygen?
4. Är någon av föräldrarna bärare av något, och hur planerades parningen utifrån det?
5. Vad får valpen innan den flyttar: veterinärbesiktning, vaccinationer, chip?

Vad testerna inte kan berätta

DNA-tester täcker bara de varianter som forskningen har identifierat. Många vanliga problem hos fransk bulldogg, som hudallergier, öroninflammationer och vissa ryggproblem, påverkas av flera gener och av miljön och saknar ett enskilt test.

Därför är testerna ett golv, inte ett tak. Kroppsbyggnad, måttfulla drag, normalvikt, bra foder och tidig veterinärvård betyder lika mycket. Boka en kontroll hos din egen veterinär första veckan efter hemflytten, och spara föräldrarnas rapporter tillsammans med valpens papper så att framtida veterinärer kan se dem.